Matilda igen
På måndag morgonen kom storasyster Johanna upp för att hålla oss sällskap när vi väntade på operation. Matilda fick duscha igen och nu lyckades vi att ta av mitellan. Matilda protesterade men det gick med lite övertalning. Narkosläkarem Michaela kom upp och berättade för Matilda vad som skulle göras och sa att det deras operationslista var ganska kort så det skulle bli operation efter lunch.
Det kom ytterligare en läkare på ronden och han sa också att detta skulle gå bra och det skulle bli operation under dagen och på tisdagen skulle vi få gå hem. Man prioriterar barn framför andra. Barn skall inte behöva vänta så länge på operation då de har så ont som Matilda hade. Läkaren skulle lägga det till rätta och det skulle förmodligen fästas med något stift för att hålla det på plats.
På fm kom syster in och satte emlaplåster för att bedöva inför "slagen" som skulle sättas så att hon kunde få dropp. Det var inga problem alls att sätta slagen dvs kanylen och sedan kopplades droppet på. Vi satt i sängen alla tre och tittade på tv och läste. När klockan blivit 16.30 kom det in en sköterska och sa att det tyvärr inte skulle bli någon operation idag. Det hade kommit andra operationer emellan. Matilda blev så ledsen och undrade om hon någonsin skulle få sin arm fixad. Skulle hon bli bortprioriterad hela tiden och aldrig få åka hem. Skall aldrig denna smärta bli bättre.
Vi ringde till Andreas mamma som fixade mat från MC och sedan bestämmde vi att Johanna skulle gå hem till henne och sova över. Skönt för Matilda att få något gott att äta i alla fall. Magen blev glad också att inte bara bli matad med värktabletter och inget mera.
Vi fick ytterligare en kväll i sängen och tittade på tv. Jag följde Johanna en bit på vägen hem till Doris. Skönt med en promenad. Matilda passade på att ringa till pojkvännen under tiden. Sedan blev hon fastande igen från 24.00.
På tisdag morgonen var det dags för ytterligare en dusch med denna hemska svamp. Matildas hår har blivit så tovigt av allt duschande med detta medel och av att ligga i sängen.
Johanna kom vid 9 tiden och för att få tiden att gå började vi att lägga pussel. IJag var på personalen på avd flera gånger för att de skulle ringa operation och höra om det skulle bli Matilas tur. De hade en höftledsoperation som var besvärlig och dragit ut på tiden men efter den skulle det vara Matildas tur. Helt plötsigt börjar de förbereda en annan flicka som kommit in på måndagvkällen för att åka ned till operation. Då var jag nära att brista och hade svårt att hålla Matilda lugn. Jag pratade med en sköterska på avdelningen för att höra varför den andra flickan som kommit dagen innan kunde få opereras före Matilda som väntat sedan lördagen. Ingen kunde svara på varför. Men snart skulle det vara Matildas tur. Jag kunde inte hålla tårarna borta. Så otroligt jobbigt och frusterande att inte kunna hjälpa sitt barn som har så ont.
Kl 14.00 var det äntligen blev dags för Matilda att åka ned till operation och då hade vi hunnit med 3 pussel på totalt 500 bitar. Väl nere på operation möttes vi av ett väntrum med sängar som var överfullt. Det blev en ytterligare väntan på 45 min. Matilda var ledsen och orolig och grät hela tiden. Flera andra patienter hämtades in för operation. Det var svårt för mig att hålla mig lugn och inte visa henne Sedan kom det äntligen en supergullig narkossköteska och hämtade Matilda och rullade in henne på operation. Jag fick ta på mig en overall och en mössa över håret för att vara så steril som möjligt.
Fortsättning följer