mammaliv

Tänk i morgon är det dags... min bästa vän gifter sig med sin stora kärlek. Jag är så glad att jag får vara med på deras stora dag. Det är något märkligt med bröllop, man blir rörd redan när man får inbjudningskortet. Genast spelas musiken upp i ens huvud och man famlar desperat efter en näsduk.

Nu har vi ägnat de senaste veckorna åt att välja ut bruklänning, möhippa, svensexa, välja kläder, fila på tal, fundera på bröllopspresent, övat på sångtexter. Det är sååå härligt. I morgon är det så ändligen dags. Sen sticker de nygifta i väg på en drygt 2 veckors lång resa.

Jag tänker tillbaka på mitt bröllop. Det är hela 16 år sedan nu i maj. Oj vad tiden går. Vår äldsta dotter var med och alla var så fina. Min älskade pappa var också med och mådde under omständigheterna riktigt bra den dagen. I alla fall vad han visade för oss andra. Tänker ofta på att jag fick dansa bröllopsvals med min pappa.

Nu är det dags att krypa till sängs så man får några timmars sömn. Kommer visserligen att blekna i närvaron av bruden. Hon kommer att vara sagolikt vacker. Precis som det skall vara. Några tårar kommer säkert att trilla